Farbror Melker

Farbror Melker

Försöker så innerligt men når inte fram
Hur än jag gör, ej värd kärlekens namn
Molande ensamhet i hjärtat jag bär
Frätande självförakt mitt sinne tär

Utfrysning isar genom varenda ven
Skammen så ingrodd, blir aldrig ren
Öde mark, öde stig
Sorgens tårar i evig tid

Liten jag och så rädd
Ensam jag och så osedd
Var kväll somnar jag med ett hjärta tyngd av bly
Jag drömmer om tillhörighet, jag drömmer om att sluta fly

Jag ger inte upp
Jag ger mig inte av
Jag finns här
Jag stannar kvar

Jag kommer kunna, jag kommer att förstå
Imorgon – eller en dag – så kommer någon mig nå
Denna någon kommer mig aldrig lämna
Det… ja i det kommer jag mig trygg kunna känna