Hanna Elisabet

Den dagen jag dör. Då vill jag kunna se tillbaka på ett liv där jag vågade att kasta mig ut, njöt av vad dagen hade att erbjuda, följde mina drömmar och gav av mig själv.

Jag kommer från Umeå i Västerbotten men har också bott ett antal år i Norge, i Oslo och i Tromsø. Nu har jag slagit mig ner i den lagom stora staden Östersund med närhet till berg och friluftsliv. Här studerar jag på psykologprogrammet vid Mittuniversitetet.

Att sitta på rumpan dagarna i ända passar inte mig. Inte alls. Jag har ett behov för att vara ute. Idrott och natur är en stor del av mig. Springa i skogen och på fjället, åka skidor både utför och på längden, klättra, cykla, vandra. Resa och dra på äventyr. Jag tävlar gärna, men kan lika gärna fara och vandra någonstans långt från närmaste hus, människa och tidtagarur. Aktivitet ska präglas av glädje!

Jag älskar också att sprida den glädjen vidare, genom att instruera och leda grupper. Har tidigare ledit barngymnastik, fotbollskolor och gruppträningstimmar. Senaste åren har det varit längdskidkurser, fjällturer och barmarksträning.

Jag föredrar tidiga mornar framför sena nätter. En dag ute framför en kväll på krogen. Svalare temperaturer framför stekande hetta (vilket jag definerar 22 grader och uppåt som). Jag samlar hellre på upplevelser än på prylar. Jag tycker om människor, men inte folksamlingar. Föredrar enkelhet framför lyx. Är social, men samtidigt i behov av ensamhet. Jag reflekterar mycket, men bekymrar mig desto mindre. Är seriös, men inte allvarlig. Ser möjligheterna framför problemen.

Man skapar sitt eget öde!

Hanna